1 vecka

Idag är det 1 vecka utan hans kyssar, utan hans kärleksfulla blickar, utan hans fina ord, utan hans kärlek.... och det gör ont! Så fruktansvärt smärtsamt så det finns inte. Går inte att beskriva. Tack och lov för mina fina vänner måste jag säga. Vad hade jag gjort utan er? Suttit och deppat hemma kanske... Idag har man iaf varit hos farmor en stund, hon bjöd på våfflor och tyckte jag skulle äta.. men icke då, en våffla fick jag i mig. Trulls var så himla go idag, bara låg tätt intill mig i soffan och var super go. Dom säger ju att djur känner på sig när man mår dåligt, och det tror jag är sant. Idag så pratade jag även med Andrea i telefon, så skönt att höra hennes röst. Hon har ju inte vetat någon, inte orkat berätta så hon frågade: varför har du inte sagt något till mig? Hon sa att jag kan ringa henne när som helst nu. Kändes super bra. Har fortfarande inte hört ngt från en som jag väntat på att höra från i 1 vecka nu... vissa  personer var tydligen inga riktiga vänner. De som bara försvinner när jobbiga saker händer. En till riktigt vän är Izabelle vi har varit ute och åkt bil jätte länge, bara åkt runt och snackat. Vi åkte till och med vilse i skogen :P Men det var skönt att bara få babbla om en massa, inte enbart om kärleks trubbel.

Nu blir det sängen, ska iväg hem till Anna imorrn och va med studiegruppen. Ska bli skönt att få lite annat att tänka på, men skolan går skit just nu... har sån jävla lust att hoppa av :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0